yvonneoscarsson

 

I dag blev det vinst!  Gnidde tog sin första seger och som han sprang i dag visade han att det blir många fler segrar om han får vara skadefri. Vilken häftig känlsa att se när han gick ut och bara drog förbi alla dom andra och bara ökade försprånget ju närmare mållinjen han kom.

Tur jag har starkt hjärta!



I kväll blir det kommunfullmäkteige, det sista innan valet. Neddragning av fritidspolitiker och maktkoncentration är inget som stärker demokratin precis.

Många motioner ska behandlas och det blir förmodligen sen kväll innan jag är hemma.

Så har hon då fått sitt namn. Nikki, Gurli, Martina Lovemark. Gurli efter min mamma, Martina eftersom hon skulle hetat Martin, efter Martin L Gore i Depech Mode om hon blivit en pojke och så då Nikki, efter Nikki Six i Mötley Crue. 

Namngivningen gick bra och det blev bara lite tårar. Emma, Titti, Oscar och jag själv blev lite blanka på ögonen och det var helt ok.
Det jag var orolig för var att jag skulle bli så rörd att det skulle vara omöjligt att fortsätta prata. Nu gick det bra och jag tycker att jag har gråtit så mycket de senaste åren så det får räcka för en lång, lång tid framåt.
 
Jag är glad och stolt över att jag fick förmånen att ge henne sina namn, tack snälla Emma och Henrik för det!

Till dopskål hade vi en silverskål som min pappa, Nikkis mormorsfar, fick 1965 för att han var så duktig att göra ost. Så kom den då till användning och det skulle han ha gillat.

Det känns gott att Nikki har så många människor i sitt liv, männsikor som kommer att finnas till stöd och ge henne den värme och kärlek alla barn behöver.

Olika pajer och suveränt god tårta som Nikkis farmor gjort.

Eftersom det är Nikkis ettårsdag i dag fick hon många presenter och hon var glad och sken som en sol hela eftermiddagen.



Kusin Hugo var också på ett strålande humör och gick omkring och spankulerade som den värsta prost.



Storasyster Milla fick följa med mig hem efter kalaset. Vi gick ner till älven och badade och jag tyckte det var svinkallt.
  - Visst är det skönt med ett svalkande dopp farmor, ropade Milla, samtidigt som hon hackade tänder för att det  var så kallt.

Trots det kalla vattnet badad vi en lång stund och nu ligger hon och snusar i bäddsoffan, som hon kallar sin egen bäddsoffa.
 
Vilken härlig dag det har varit! En dag fylld av kärlek och gemenskap.

Nu ska jag också gå och lägga mig. Innan jag kryper ner i min egen säng ska jag nog smyga ner en stund hos Milla i hennes bäddsoffa och snusa lite på henne innan jag somnar!

Fy vad jag tycker illa om att gå till tandläkaren. Har varit och bytt ut en plomb i dag. Redan i väntrummet var jag så rädd att svetten rann efter ryggraden. Det är kanske inte så vuxet och moget att vara rädd för tandläkaren men nu är det så det är, det är den bistra sanningen.

Ljudet av borrandet gör att magen nästan vänds ut och in och jag håller mig fast i den alltför bakåtlutande stolen som om det skulle finnas risk att jag ramlade ur den. Vidrigt obehagligt!

Nu är jag så bedövad att ögat är snett och näsan känns som den sitter på fel ställe. Men utan bedövning skulle det bara inte gå. Tror att jag måste lägga mig och vila en stund, det tar på krafterna att gå till tandläkaren!

har jag klarat av att åka på dans! Jag har gruvat mig i två år och i går bara bestämde jag mig att nu bara skulle det ske.
Streaplers med Hasse i Färila Parken och det gick RIKTIGT BRA!! Nu har jag klarat det en gång och nästa gång går det ännu lättare. Jag till och med tyckte att det var trevligt och kul.

I dag har jag kört Hasses alla hästar. Ja, alla två :-) Hälge på Parkbanan, riktigt fort och sen Gnidde hemma på banan i Kaven. Det är det roligaste jag vet just nu, att köra häst. Pris ske lov för att Hasse låter mig stöka på och dona med hans hästar. Han är snäll den pojken!

Föresten sprang Hälge riktigt fort. Om det fortsätter så här kanske, kanske han kan starta i ett riktigt lopp innan hösten.

Nog för i dag! 

I dag har jag varit på 90-årskalas. Inte ofta man får förmånen att vara med när någon fyller så många år.

Han som fyllde år heter Robert Broman och har varit spelare, ledare och funktionär i Ljusdals bandyklubb i många, trofasta år. Robert spelade även fotboll med min pappa och har i hela sitt liv varit intresserad av allt vad idrott heter.

Robert har under många år varit en god och nära vän med mamma så det är verkligen på många olika sätt jag har haft förmånen att lära känna och träffa Robert.

Han är vid 90- års ålder kristallklar i sitt minne och kommer ihåg mer än många av oss som deltog på klalaset. Det blev många roliga idrottsminnen som berättades och det blev mycket tydligt hur idrotten förenar, gläder och stärker oss människor.

Robert har en humor som jag gillar skarpt! Även om alla dagar kanske inte är så roliga när man är 90 år och hälsan lite sviktande emmelanåt, är Robert nästan alltid på bra humör. Han har alltid en underfundig kommentar och bryr sig om sina sina medmänniskor på ett sätt som fler borde lära sig av.

Nu börjar snart fotbolls VM och om jag känner Robert rätt kommer han att sitta klistrad vid TV´n.

Emma, Nikki och jag fick en mycket trevlig stund i dag på Sveriges nationaldag tillsammans med Robert, bandyvänner och Roberts släkt och vänner!

Min familj blir bara större och större. Det senaste tillskottet heter Manfred och är en vit kattpojke. Fin och kelig har han nyligen fått flytta in hos Emma och Henrik.

Nu består min familj av tre barn, en sonhustru och en måg, tre barnbarn,  två bonusbarn, två hundar (nästan tre med Francesco Totti ) en katt och så Helge och Gnidde som också nästan räknas till familjen.

Det känns skönt att ha en familj som är stor och härlig. Dessutom finns alla i närheten förutom äldstsonen Jonas som finns i Stockholm. Nu ska jag snart umgås med honom några dagar om han inte glömt det? Två gånger i juni ska jag våldgästa honom på Kungsholmen.

Det ser jag fram emot! :-)